Partilleenergi

Studiebesök

Välkommen till Säveån

Säveån är ett 130 km långt vattendrag inklusive källflöden och har ett avrinningsområde på 1475 km². Säveån
tillhör Göta älvs huvudavrinningsområde och rinner ur sjön Säven mellan Borås och Vårgårda. Säveån förekommer även uppströms sjön Säven vid Vänga socken, där två flöden förenas i Vänga damm. Flera kvarnar, kanaler, dammar och kraftverk finns längs åns sträckning från Vänga till Jonsered. Vid Jonsered delar sig ån i två flöden. Ett som går in i kraftstationen och ett som strömmar fritt förbi. En fisktrappa bistår fisk att ta sig förbi kraftverket.

Cirka 300 meter före mynningen i Göta älv mynnar Gullbergsån ut i Säveån. Säveån rinner ut i Göta älv vid Göteborgs hamn, vid Gullbergsmotet i Gullbergsvass, cirka 350 meter öster om Tingstadstunneln.
Namnet Säve kommer av den äldre namnformen sæva och sæver med betydelsen lugn, stilla (jämför; sävlig), med syftning på dess lugna förlopp. Längs ån sträcker sig flera naturskyddade områden: Naturreservaten Säveåns dalgång, Säveån-Hedefors, Jonsereds strömmar och Bokedalen samt naturvårdsområdet Mängsholms ekhagar. Lerådalens naturreservat ligger vid biflödet Lerån väster om Stenkullen.

Vill du upptäcka områdets rika biologiska mångfald, finns nio skyltar på utvalda spaningsplatser längs med ån upp mot sjön Aspen. Här har du chansen att se bland annat: strömstare, bäckslända, forsärla, löja, vattenfladdermus och blå jungfruslända samt växter såsom hassel, skavfräken och klibbal och mycket mer.
Varmt välkommen!

Artrikspromenad

Bäcksländor

[Plecoptera]
Bäcksländor har funnits i ca 280 miljoner år. Hos oss har 37 olika arter påträffats. De är som larver mellan 4 och 31 mm långa, oftast runt 10 mm.
De färdiga sländorna är i regel lite kortere än larverna. Larverna är långsmala och har långa tunna antenner och ändspröt. De kan, beroende på art, variera en hel del i färg. Larverna kryper, klänger eller slingrar sig på botten. Korta sträckor kan det gå snabbt. Larven kryper upp ur vattnet när det är dags att bli slända.
Omvandlingen kan ske på en kvart!

De tidigaste arterna kan man se redan innan isen har släppt. Om du är här på vintern och isen har lagt sig, kan du se dem vid kanterna eller ovanpå isen. De är viktig mat för
många av vattendragets fiskar.
Bäcksländor
Foto: Egor Kamelev, 2020

Blå jungfruslända

[Calopteryx virgo]
Den finns i skuggade strömmande vatten som larv. Det ska vara sandiga – grusiga bottnar. Larven utvecklas på 2 – 3 år. Sländorna är lättast att se
i juni-augusti, ibland på lite avstånd från vattendraget, men oftast i skuggiga miljöer. Den blå jungfrusländans hane har starkt blåfärgad kropp.
Honan lägger ägg i växter som sticker upp ovanför vattenytan.
Hannen är revirhävdande och till skillnad från de flesta andra trollsländearters hannar, uppvaktar han honan inför parningen,
genom att utföra en speciell flykt omkring henne.
Ta tillfället i akt och försök se detta!
Blå jungfruslända
Foto: Marian Florinel Condruz, 2018

Forsärla

[Motacilla cinerea]
Som namnet avslöjar lever och häckar den vid strömmande vattendrag.
Till Sverige kom den som häckfågel på 1900-talet och har sedan ökat kraftigt. Den är smal och har en exceptionellt lång vippande stjärt.
Undersidan är på sommaren lysande gul.
De flyttar till västra och sydvästra Europa i september-oktober och återvänder i mars-april.
Den äter insekter som finns vid vattnet - men också små kräftdjur och blötdjur.
Fågeln vadar i vattnet och plockar i sig föda eller fångar flygande insekter.
Sången är ett klart, tre- eller fyrstavigt tsi-ti-ti, ganska likt en sädesärla.
Forsärla
Foto: Roshan Dadhe, 2025

Vattenfladdermus

[Myotis daubentonii]
Här kan du under våren och sommaren se vattenfladdermusen.
Vid skymningen börjar dem flyga för att i många fall hålla på ända till gryningen. Den behöver miljöer med mycket insekter och god tillgång till boplatser, som sökes i till exempel gamla ihåliga träd.
Vattenfladdermusen känns igen på sin ljusa buk och att den ofta flyger tätt över vattenytan när den söker efter föda. Den griper byten på vattenytan med sina förhållandevis stora fötter. Hela fladdermusen är liten, 4 – 5 cm mellan huvud och bakdel och väger 6 – 14 gram.
I Sverige är alla fladdermöss fridlysta.
Vattenfladdermus
Foto: AGAMI stock, 2020

Strömstare

[Cinclus cinclus]
Strömstaren kan du se vid strömmande vatten som här vid Säveån. De ser korta och tjocka ut på grund av sin tjocka fjäderdräkt. De är 15 – 18 cm långa och flyger snabbt och rakt med mycket snabba vingslag.
På lite avstånd ser den svart ut med en vit haklapp.
Mitt i vintern kan du höra dess sång, som kan upplevas som en föraning om kommande vår och sommar.
Här i Säveån häckar ett flertal par, som försörjer sina ungar med allehanda småkryp.
Det kan till exempel vara nattsländelarver. De simmar, dyker och springer på botten i sin jakt på mat.
Strömstare
Foto: Graeme Travers, 2022

Löja

[Alburnus alburnus]
Löjan liknar en sill men är generellt mindre både i vikt och längd. Du kan se den nästan överallt i Sverige. Den finns i Östersjön och i nästan alla sjöar samt i stilla flytande vatten. Några kännetecken är dess stora ögon och under lektiden något orangefärgade ton på fenorna. Den leker i maj-juni och lägger sin rom på grusiga bottnar. Sommartid kan du ofta se den vid stranden i vegetationsbältet, ibland “sprittande” vid ytan. Den gillar nästan allt organiskt i rätt storlek. Eftersom den ofta letar mat från skymningen och in på natten, är kvällen en bra tid att få se den.
Så kallad löjrom görs inte från löja utan från Siklöja!
Här är ett bra ställe att se löja.
Löja
Foto: Wrangel (iStock), 2016

Hassel

[Corylus avellana]
Utefter Säveån växer hasseln som en buske 3 – 5 meter hög. Hasseln blommar mycket tidigt på våren med ett långt hängande ax som producerar mängder av pollen. Honblommorna är mycket små och sticker
ut som små purpurröda trådar. Från blomning till nöt tar det ungefär fem månader.
Hasseln bidrar, förutom med nötterna, också till långa ganska raka störar som till exempel i kluvet skick kan användas till korgflätning.
Den inleder pollensäsongen som kan vara besvärlig för många.
Hassel
Foto: Gosia K, 2023

Klibbal

[Alnus glutinosa]
Klibbalen är ett upp till 25 meter högt träd med tunna, urnupna och klibbiga blad. När frukterna har mognat liknar de små kottar. Fröna från kottarna sprids med vinden och vattnet.
Flera insekter, lavar och svampar är helt beroende av klibbalen för att kunna leva.
Klibbalen är en så kallad pionjärart, som koloniserar “ledig” mark.
Den växer gärna på fuktiga marker och utefter vattendrag. Den ger med sina rötter i vattnet och blad skydd och näring i vattendrag. Tillsammans med bakterier bildar den näring av bland annat luftens kväve och kan på så sätt växa på näringsfattiga platser.
Klibbal
Foto: EnDumEn, 2006

Skavfräken

[Equisetum hyemale]
Denna mörkgröna kanske något blåaktiga fräkenväxt, har en ihålig rak och svartbandad stjälk och är uppbyggd av kisel. Den har goda förutsättningar
att övervintra i detta skick. Namnet hyemale syftar på detta då latinets hiemis betyder vinter.
Den kan bli nästan en meter hög! Tack vare att den innehåller kisel blir den så hård och sträv, att den kan användas till skurning av kokkärl, polering av metall och trä m.m.
Skavfräken är inte ovanlig men inte heller vanlig.
Skavfräken
Foto: Petr Gana, 2021

Tyck till om vår nya webbplats

Vi har precis lanserat en ny version av vår webbplats. Berätta gärna vad du tycker – det tar bara några sekunder!
Välj fritt antal påståenden som stämmer med din upplevelse
1.0x